När du skriver för webben – och känner att du spritter av kreativitet och skaparglädje – så spar den kraften till själva innehållet. Lägg absolut ingen kreativitet på textens struktur.
När du skriver för nätet är reglerna generellt väldigt strikta för en skribent.
Jag ska först berätta hur en struktur bör se ut och sedan varför den bör se ut på det viset.

Med detta ber jag er också att inte söka upp någon av mina texter för analysera dem utifrån det jag snart ska berätta. Jag ber er att inte vid något lämpligt tillfälle – virtuellt – hoppa fram från bakom något hörn, pekandes på mig och med ett skadeglatt leende skrika: ”Men för böveln människa, du följer inte dina egna regler!”
Det är sant. Jag bryter ofta mot dem.
Tycker jag det är rätt? Nej.
Skäms jag? Nej.
Vill ni lära er något? Håll då tyst och lyssna vidare.

Googles små älsklingar – huvudrubrikerna

Så här är det. En text inleds alltid med en huvudrubrik. Denna kallas för H1. (Headline 1)
Därefter följer första stycket, som lämpligen har en längd på ungefär 100 ord.
Efter det kommer första underrubriken som heter H2. (Headline 2)
Du fortsätter med nästa stycke på ungefär 100 ord. Och så fortsätter du.
Och nej, andra underrubriken kallas inte för H3. Den heter också H2. Benämningarna H1, H2, H3 osv. har ingenting med ordningen att göra, utan visar hur stor rubriktexten ska vara och hur betydelsefull den därmed är. Detta är något som Google tittar på – varför det därmed är betydelsefullt att textens viktigaste ord eller fras, nyckelord/nyckelfras – finns med i H1.
Mer än så om SEO går jag inte in på nu, då detta ämne är ett kaninhål som man kan gräva sig djupt ner i väldigt snabbt – och förmodligen aldrig komma upp ur. Vi ska försöka längre fram… Men inte nu.

Så många rubriker – så många

Det kan tyckas att det blir väldigt många rubriker när det bara ska vara 100 ord mellan varje rubrik. Men detta har flera finurliga funktioner.
Den första är att många rubriker skapar ett strukturerat läsande om man exempelvis sitter på mobilen och läser. 100 ord är precis lagom mycket att få plats på en mobilskärm och texten blir därmed lätt att följa.
Det har också funktionen att läsaren med rubrikernas hjälp snabbt kan skumma igenom en text för att hitta precis den information den söker. Slutligen har vi igen SEO-aspekten (som vi åter bara ska snudda vid). Google tycker att sådant som står i rubriker är extra viktigt. Med många rubriker har man därför många tillfällen att droppa de viktiga nyckelorden och man får därmed möjlighet att falla i den heliga Googles gunst.

Så vad ska de där styckena om 100 ord innehålla då?

Generellt kan man säga att ett stycke ska innehålla en tankegång. Så helst ska en tankegång inte spänna över två stycken och två tankegångar bör inte klämmas in i ett stycke.
Men vad är en ’tankegång’?
För att ge ett kort svar på den frågan: från det att jag sa: ”Så vad ska de där styckena om 100 ord innehålla då?” Och fram till ungefär här, är en tankegång. Nu gör jag ett nytt stycke och när jag börjar prata igen så har jag påbörjat en ny tankegång.

Början, mitten, slut

Hela textens struktur (detta är som ni märker en ny tankegång) bör ju innehållsmässigt ha en början, en mitten och ett slut. Det kan låta självklart, men ser man på många, många texter på nätet – hur de ser ut – så känns det inte längre lika självklart. Så igen – en text bör ha en början, en mitten och ett slut.
Hur man lägger upp detta beror mycket på textens totala längd.
Det är lite svårt att ta ut svängarna om man bara har 200 ord på sig. Men ska texten landa på 2000 ord har du gott om plats. Då kan första stycket vara enbart en presentation där du berättar för läsaren vad texten kommer att avhandla och sista stycket kan vara en sammanfattning av vad man fått läsa och avtonande avslutning.

I övrigt rekommenderar jag avsnitt 7 av denna podd där jag pratade om den dramaturgiska kurvan.

Så, nu har ni kortfattat fått veta hur ni sätter ihop en struktur.

Nu kan – i denna struktur – hälla all den där kreativiteten som så gärna ville ut.

Leave a Reply

Your email address will not be published.